Det förekommer många missförstånd beträffande den efterlevandes rättigheter till den först avlidnas egendom. Det kan bli problematiskt särskilt då det äkta parets egendom är skriven i bara den enas namn.

Ett allmänt rättesnöre då det gäller att fastställa ägare är namnprincipen. Det innebär, att den i vars namn egendomen är anses vara dess ägare juridiskt.

Då en person avlider, bildar dennes egendom och skulder ett dödsbo. Inom tre månader från dödsfallet måste bouppteckning förrättas. I bouppteckningen fastställs rättsinnehavarna och bägge makars egendom och skulder. Bouppteckningen fungerar även som en skattedeklaration för arvsbeskattningen. Det är först efter bouppteckningen som man kommer åt dödsboets tillgångar, då man först måste utreda vem som har laglig rätt till den avlidnas egendom.

Den efterlevande maken får på basen av giftorätten hälften av den egna och den avlidnes totala netto-egendom. Resten delas jämt mellan den avlidnas bröstarvingar, dvs. barn. Ifall den efterlevande är förmögnare, får denne hålla sin egen egendom och behöver ej betala utjämning till den avlidnes barn.

Det tydligaste och enklaste är att båda makar har sin personliga egendom i sitt eget namn. Vill man stärka eller försvaga den efterlevandes ställning, är det möjligt att göra det med äktenskapsförord eller testamente.